MogenFjortis

Ja oj vad stor min lille pojke blitt... Igår var han ute i parken alldeles själv för första gången. Jättenöjd och med en extremt avundsjuk lillasyster. Han var så glad där han gick och strosade i parken, blåste såpbubblor och lekte i rutschkanan. 

Faaan vad inget blev som jag hoppats på. Hur ska livet te sig nu då? Jag sätter på mig skygglappar och vägrar möta verkligheten som vanligt. ångesten blir mildas på det viset har jag fått lära mig, den hårda vägen..

Jag vägrade att böja mig för min rädsla och ringde till Brothers för att kolla tider inför smyckning av min kropp. Bjöd herrn på ett besök också då han lovade att knåpa ihop en tatto efter mina önskemål. Jag längtar och svettas och längtar lite till efter ett snart(enligt honom, inte mig) datum......... Jag vill ha och då vill jag ha NUUUUUU och alla som känner mig vet att det pirrar i min kropp och jag kommer inte att kunna gå ordentligt utan hoppetihoppa fram X antal dagar nu...
Åhhh Åhhh Åhhh....

Fredagen startade tidigt då jag "halvdagsflexade" för att hinna städa och baka innan släkten skulle komma på kalas på kvällen. Näsan började rinna och jag nös 3045gånger och huvudvärken satt som en hjälm runt huvudet. Gick rätt bra med kalasandet ändå men när Farfar kom nån timme senare så låg jag bara i sängen och tyckte synd om mig själv.
Barnen var glada iallafall. massor med nya fina kläder, spiderman ägghållare med chokladägg till och lite leksaker, och enormt mycket uppmärksamhet.

På kvällen efter alla gått hem var dom som två odjur med allt spring i benen och sockerkickar till takhöjd. Jag beslutade mig för att barnkalas var för mycket och avbokade detta.

På lördagen hade jag gröt i huvudet men kände att jag ändå ville umgås med min syster så det blev en tur till gamla Oxelösund för fotosession och blåsväder. Kollade såklart in nya kranen som anlänt till oxelösundshamn också.
Sara och Mattias kom upp och lagade lunch till sjuk syster som inte orkade och ungefär samtidigt ringde Ida (som jag glömt ställa in kalaset till) och meddelade att dom kommer runt två tiden som sagt. FAAAN, det var bara att städa och baka tårta iallafall då. Lucas och Roine var ute hos Farfar så jag ringde hem dom.

När 3/4 dels familj Kristensen/Österholm dök upp kändes det trots allt väldigt trevligt och både Lucas och Mysan var så glada för att Smilla och Loke kom och lekte.

Jag var mest glad för att Ida kom... En av mina bättre vänner som jag egentligen inte ens behöver prata med för att hon ska veta hur det ligger till.

Jag ringde till Jade för att säga att när jag ändå var tvungen att ha kalas kunde ju dom också komma om dom nu kände att dom orkade med mitt krångel. Filippa hade blivit så ledsen när sura argbiggan (jag) hade avbokat kalaset att hon vaknat flera gånger på natten och undrat hur det nu skulle gå med Lucas present. Stackars lilla fisen. DÅLIGT SAMVETE? Jomenvisst.
När ida och barnen åkt hem kraschade jag på soffan och kände mig mer död än levande, en stund tills Pär ringde och sa att de var på gång. Jaha upp och plocka undan och koka mer kaffe då. Jade tvingade i mig lite meducin (som pippi säger) och efter en stund kände jag livet återvända, även om bomullen i öronen och toaborsten i halsen fanns kvar.

Jade undrade om inte Lucas skulle vilja sova hos dom nästkommande dag? Gissa vem som blev eld och lågor?
När sällskapet åkte hemåt for vi ner på stan för att hyra film.

Väl ute ur butiken var det någon som tutade på oss. Johan satt i bilen och vinkade glatt. Båda barnen blev jätte nyfikna och vinkade glatt tillbaka. Det är ju Johan sa jag innan jag stoppade in barnen i bilen.
Hela vägen hem sedan så satt mysan i bilen och sa. -Pussa Juhan. Jag pussa Juhan. medan Lucas deklarerade att han gillade Johan..
Gullungar.

På söndagen vaknade Lucas runt halv nio och sa att han skulle åka till Filippa Och sova och bada där. jag sa att Filippa fortfarande sov och resten av dagen bestod av meningen. -Har inte filippa vaknat än?

Vi skulle ju besöka Roines mormor Astrid i Trosa först. hon är jättegammal och har ett rum utan möbler där barnen lekte Hoppe hare. Att leka Hoppe hare innebär visst att man måste skrika Hoppe hare det högsta man kan. Jättetrevligt i ett tomt ekande rum. jag fick ta illbattingarna och gå ut i parken så inte Astrid fick hjärtsnörpa.

Åkte sedan hem till Oxelösund för en trevlig lunch hos syster yster innan dom skulle bege sig hem mot Oskarshamn igen. Sara lovade lite lek i parken också och då åt båda barnen med god aptit.

Hem för att packa en väska också innan Lucas äntligen skulle få åka till sin Filippa. Han ville packa sin egen väska.
Åkte sedan till Utkiksvägen där en härlig grillmiddag snart skulle serveras. Barnen lekte förträffligt med varandra, tilloch med Mysan som annars är en knähund. Per fick tillochmed bära henne en stund under kvällen.
Jade fixade och donade i köket, Per grillade, Roine höll koll på barnen och jag var mest trött och sjuk. men det kändes bättre och bättre. Urgod middag med underbart sällskap sen tyckte Lucas att vi skulle åka hem så han fick sova nångång. Jade stoppade ner barnen i badet och vi fick ta med en ledsen Mysan hem (som också ville bada i badhuset). Hon somnade på soffan efter ett bad i vårat trista badkar.

Jag har sovit hela natten utan avbrott och Mysan somnade tillochmed om efter Roine väckte henne med sitt morgonskrammel. dessutom verkar förkylningen vara bättre än på hela helgen.
Skönt med extra dag ledigt eftersom dagis är stängt idag. Även om jag känner att jag hamnar efter på jobbet. Får köra dubbelt så hårt i morgon istället.

Fick ett sms igår av Jade
"Nu sover de små änglarna som grisar:)Lucas är såå söt! han sa, jag älskar min mamma. Men Jade, vet du jag älskar dig oxå! Han har varit så duktig! Var stolta:) hoppas ni haft en mysig kväll oxå:) Kraaam"

Vad det värmer i hjärtat när ens barn är så där gossöta även borta. Tack Jade för du ville ha honom en natt.

Nu ska jag piffa till mig och leta reda på mina försvunna nycklar,,,

Till en som betyder massor med mest, som ställer upp i vått och torrt. Som ger fast det inte finns och ge och som stöttar och värmer i den svåraste kylan. SARA min underbara syster....

Lucas blev utackorderad till farfar för natten. han var överlycklig. Och inte det minsta dålig nånstans, skulle tillochmed kunna påstå att han var lite livligare än annars. men visst han var jätte gnällig när jag hämtade honom på dagis, och en stund hemma. Men efter picnic i soffan framför Pippipuff så var han precis som vanligt...
Mamma hämtade Mysan igår på dagis, hon var skitanöjd för Mormor kom. Inte lika nöjd för att Mormor åkte på möte och när Lucas började retas med att han skulle till Farfar och inte My då blev hon jätte ledsen.
Hon satte på sig sin fina pyjamas"klänning" tjocktröja jacka och fin skor och sa -Heeedaaa, mamma, ja gammemomoa.
Det vill säga, Hej då mamma jag åker till gammelmormor.
Stackars bus som fick nöja sig med tråkiga mamma och pappa. men det gick rätt bra ändå, hon fick sminka sig och oss en stund och sedan sova i våran säng inatt. Snart ska gullet väckas och fösas till dagis. hade jag inte haft möte kl 8 så hade jag nog vart hemma idag eftersom hon rosslar så förbannat.

Jaha,, fick ju som sagt hasta iväg till dagis för att hämta stackars bus som hade såååå ont i örat.. Han gnällde en stund hemma men ingen feber och inget ont när man trycker över örat så inlammation är uteslutet enligt sjukrådgivningen. Nu är han i viket fall som vanligt igen så jag går på deras linje. Han får sova hos farfar inatt så får han bli lite ompysslad i morgon. Mamma hämtade Mysan på dagis innan hennes möte så nu är båda illbattingarna hemma. Har hunnit städa torka golv lister och dörrkarmar samt sprayat min telefonbänk igen eftersom jag målat som ett herke igår tydligen... De utlovade bilderna följer...

---

Ett litet test för att se om syster yster lyckades med sin uppdatering av typsnitt igår.. Jag kommer att uppdatera ikväll då den förbannade USB kabeln dök upp igår.. I MAMMAS kökslåda hade hon gömt den,,(ja mamma alltså) jäkla mamma, inte konstigt att jag inte hittade denpå senaste raiden i deras hem... Nu ringde dagis så Lucas måste hämtas han har ajaja i örat,,,

Nu har man fått en härligt ny och fin header som Yster har knåpat ihop. Nu ska jag läsa klart den sista boken för den här helgen innan jag kollar på CSI och nattar sista natten för den här påsken.. Som för övrigt varit underbar med långpromenader kolmården hela dagar utomhus och tre böcker... MMMM kan inte livet alltid vara så här härligt???

Lilla lilla fisen är redan två år,, Fasiken vad tiden går fort.. Vi firade busis med pannkaksfrukost med glass, några paket med lite glitter och ett par skor och en kjol sedan packade vi oss vidare till Kolmården. Underbart väder och underbara barn,,, (Och kvällen spenderades med tårta tillsammans med Gamelmormor/morfar)

Slagna hjältar där på slutet...
Och lördagen spenderades ut på promenad i nästan 6 timmar... härlig träningsvärk man har i benen idag. men det är det värt...

Jodå, även om man kan tro att jag dött är det inte så det ligger till. (även om jag knappast räknades som levande i lördags)
Fredagen började med att jag slutade lite tidigare på jobbet för att hinna hämta barnen och umgås en stund innan dom skulle utackorderas inför kvällens äventyr. Vi passade på att leka en stund i parken och njuta av vädret. (tror det är ok att säga i efterhand.) Det dröjde dock inte länge innan Lucas ville packa väskan och åka till Mormor Ann-Britt. Han hade nämligen tjatat om det hela dagen på dagis. Vi följde hans önskemål eftersom tiden ändå började bli knapp.
Han var skitglad och kom knappt ihåg att säga hejdå till sin mammma.

Hem igen för att färga hår och välja kläder och packa Mysans väska. När allt var klart åkte vi förbi Mamma för att hämta en allergitablett. Det var mindre smart, Mysan blev vansinning för hon skulle stanna hos Mormor som inte hade tid med nattbesök. Försökte kontrollera henne ut till Farfar vilket gick rätt ok. Väl där var det inge problem att sova hos Farfar.

Sedan bar det äntligen iväg mot Norrköping. Jag överlät körning till överlycklig sambo för att kunna starta lite tidigare än de andra, vilket visade sig vara ett smart drag.
Väl framme i Norrköping piffades smink till innan en gamal skiva från sent 90 tal letades upp och partyt var på gång. Robban drg tilloch med fram guran för att vi skulle kunna skråla några låtar ihop. TREVLIGT är det enda man kan säga om det.
En liten vän till Ru som precis tagit körkort fick den stora äran att låna bilen för skjutsa och hämta herrskapet på krogen.

När vi väl dök upp på Wasa var det inte mycket att hänga i julgran, dåligt med folk och riktigt sugig musik. Men jag blev lugn ett ögonblick senare då fler männsikor dök upp och musiken vände som på en hand. Träffade några bekanta till Ru som var mycket trevliga att umgås med. Kvällen visade sig förvandlas till en mycket härlig upplevelse. Eller ja om man räknar bort slutet iallafall. Jag som aldrig dricker så mycket och ALDRIG grinar hinkade i mig säkert en flarra vodka och tyckte sambon var cp i huvudet så då kom en och annan tår också (läs 34 liter saltvatten som strömmade nerför kinderna och färgade ansiktet i en trevlig randig kulör).

Dessutom blev bilen med innehåll stannade endast 10 meter efter inhoppandet av en trevlig polis som undrade om hela herrskapet i bilen var försedda med bilbälte?
-JAADÅ svarade alla.... utom jag såklart som vrålade mellan snyftningarna
- NEJDÅ inte jag!!!
Smart drag? Nja det kan kanske disskuteras.
Men det var bara att stå sitt kast och skamset hoppa ur bilen för förhör. Tårade vägrade att sluta spruta ur mina stackars ögon och dödsångesten växte sig starkare för varje sekund som förnedringen pågick.
Polismannen frågade om mitt sällskap varit elaka mot mig eller gjort mig illa på något sätt varvid jag ylade fram ett nej och snyftande försökte förklara min ångest. Han tyckte vi skulle åka hemåt (Med bilbälte på) och lugna ner mig. Och la dessutom till att jag kunde slippa bötern på 1500:- för den här gången...

OJojoj har sällan varit med om såddan ångest som infann sig i ett tidigt stadium på lördag morgonen, därtill vill jag tillägga att det där hemska randiga alldeles uppsvullna monstret som attackerade mig på morgon kvisten när jag svpte förbi spegeln inte gjorde saker och ting bättre. Ja ja när jag fått ligga med isbitar på ögonen i ca 5 timmar skakandes som ett asplöv på Robbans soffa kändes det som att jag nog kunde åka bil hem iallafall.
Sagt och gjort, efter en tur till MC och en snabb date med världens sötaste Amelia så åkte vi hem till våra egna söta barn.

Dom hade levt loppan hos sina respektive barnvakter, vilket inte förvånade mig ett dugg.

Ska försöka hitta den bortsprungna USB kabel och lägga in lite vackra bilder från aftonen men vi får väl se hur det går med det.

Fast jag inte fått mycket gjort känns dagen fullgod. (kanske var blomman av sambon eller nått helt annat vem vet)En tur på stan så skulle den vara perkt ut i fingerspetsarna. Vi får väl se om övertalningen fungerar....

LOVE TOO ALL THIS WONDERFUL DAY//Cicci på rosa moln