MogenFjortis

Igår var den stora dagen, en milstolpe i den långa väntan det innebär att baka bebis. Ultraljuddax!

Eftersom min hårt arbetande man var placerad i Järna fick mamma äran att följa med istället, vi träffffades på Birgers och åt en lyxfrukost innan vi begav oss till Sjukan och plan 5, sedan fick vi som vanligt vänta innan det blev våran tur.

Måste erkänna att jag var lite nervös men den lille därinnen bankade på för att övertyga mig om att det nog skulle gå bra, för övrigt samma barnmorska som fått mig att gråta vid tidigare graviditeter men den här gången var hon riktigt trevlig.

Allt såg jättebra ut, lite svårt att mäta eftersom bebis inte ville ligga stilla, men efter många försök så kom BM fram till att Do-Date var lite senare än vi först tänkt, numera är det den 10 februari som är det gyllene datumet vi längtar efter. I övrigt hade hon inget att anmärka på, hjärtat slog och såg helt ut och alla andra vitala delar fanns på plats, anledningen till att bebis känns så mycket redan kunde förklaras med en moderkaka i bakvägg till skillnad från mina andra graviditeter. jag är sjukt glad över att allt såg fint ut även om buset därinne är en prydis och inte ville förbereda sin mor på vilka färger som ska förberedas. Fast egentligen spelar det mindre roll, vi har ju en av varje och allt är inte bortskänkt. Dock hade jag velat köpa en overall och lite basplagg i passande kulör men det får väl bli vitt så får man kompletera senare.

Jag frågade Mysan senare på kvällen om hon ville se kort på bebisen men hon var inte imponerad av UL-bilden, frågade Lucas istället om han ville se, svaret blev:
-Ja, det gör jag gärna!
Han förstod lite bättre vad som var vad, eller han låtsades som det iallafall, jag vet ju hur svårt det kan vara för ett otränat öga.

På kvällskvisten efter badet låg jag och storbus i sängen och myste lite, (låg tokdäck efter hemkomsten med hemska magsmärtor och fick ta igen lite), han berättade om skogsutflykten och sina tankar om dagisdagen i övrigt, plus lite annat smått och gott om dinosaurier och vad dom äter och gör, en och annan bajstanke smög sig in i samtalet också. Plötsligt tystnar barnet, tittar på mig med stora ögon och säger:
-Mamma, du tycker om mig va?

Ja vad svarar man, naturligt vis gör jag det, du är ju min son och lillprins, klart jag gillar dig, du är ju det bästa som finns!

- Jaha, var svaret och sedan fortsatte monologen om allt mellan himmel och jord.

Mysan hade fått en ny prins på sitt dagis. Gustav hette han. Fast hon refererade till pojken som "killen, vad hette han nu igen mamma?". Och fortsatte att berätta med glittrande ögon om Gustaf!!!



Just nu ligger båda busen i sin mammas säng (för övrigt på min sida, om någon undrar varför jag är uppe en timme innan jag brukar), snart är det dags att förbereda sista dagis dagen den här veckan, jag själv ska försöka hinna med X antal ommålningar innan dagen är över. En ordentlig genomgång av köket skulle inte heller skada, efter som någon, jag nämner inga namn men han har mycket skägg, gjorde slut på allt varmvatten igår så disken blev ståendes....

Nehe nu orkar jag inte hitta på mer för den här gången! ska försöka föra över en bild på bebben så ni får se.

Tack och hej