Ibland undrar jag

Hur människor tänker? Hur tänker jag själv för den delen? jag har väl kanske inte tacklat alla motgångar och hinder perfekt i livet, har jag då rätt att bli bitter på andra som inte gör det samma?
Oavsett rätt eller inte så är det precis den effekten som sker. jag blir bitter och tjurig när allt som egentligen behövts är en enkelr förklaring även om problemet kan kännas töntigt och uppförstorat.

Är det så att ett problem kan vara så stort att det känns oförklarligt för dem de berör, är det då enklare att ignorera det? Är det något jag lärt mig under åren så är det just det, att hur mycket saker och ting ignoreras dessto större blir det i slutändan. Fast visst det kanske är så att det finns ett gråområde i även detta ämne som kräver nogrann övervakning och framförallt stöd att ta sig igenom, varför då svika den/de som man vet skulle ställa upp på det?

Men om problemet ifråga gäller mig (bakside info) är det då mitt ansvar att se till att det reds upp eller ska man vänta på förklaring i all evighet innan det reds upp? Kan nån smart människa tala om det för mig?

Nej nu ska jag sluta vara bitter och vänta på bättre tider istället, att drömma om framtiden och ett idealt tillstånd är min nya grej att fly undan jobbiga saker. Det lär märkas vid ett senare tillfällen vilka vänner som består och vilka som faller i glömska. (Fast jag erkänner i går var jag både sårad, arg och bitter, när det enda som behövs är ett samtal och en kort förklaring om det är så jobbigt iaf ett meddelande om att att en sådan kommer).



I fredags tog jag ledigt från allt ansvar och tog med lillfisen till stan. träffade Moster Sara och Moster Anna på stan, shoppade lite på Cubus och fikade lite på Birgers. Sprang även in på HM en snabbis innan det var dax att åka hemåt igen. Mysan var jättego på stan även om hon tydligen ärvt mammas shoppingvanor. Mössa, vantar, stövlar och paraflax skulle hon ha, så var det bara, inget rum för diskussioner där inte.

Lucas blev ju hämtad av Farfar på dagis i torsdags och fick stanna ända till Lördag. Gissa vem som var glad då?

Fredagen här hemma firades framför tvn med film och mys.

På lördagen vispade vi iordning och åkte in till Cucus igen. Jag blev kär i deras hoods och ville ha en till och Herr Sambo skulle leta t-shirt. Han hittade iallfalll en hood han med. Träffade Stefan på ett överaskande ställe. Coffe House. Pratade lite skit en stund innan det var dax att pysa iväg till storbus. Stackars Stefan för den delen han lär tro att Mysan inte är riktigt klok. Jag lovar hon är inte så där jämt....

Lekte ute i Sjösa ett tag, åt lite mat och läste min nya bok. Eller nya och nya nu är den utläst och har börjat samla damm redan. faan den bästa bok jag läst på länge, väldigt intressant och vartenda ord värt att läsa. Maarilyn Mansons självbiografi från barndom till Världsstärna. Väldigt rekomenderad även för den som inte är intresserad egentligen. Så jävla lättläst om inte annat.

På lördagskvällen hörde Annelie av sig och frågade om vi skulle ta en tur ner till jenny för att säga grattis. Självklart tyckte jag, så jag kastade på mig lite kläder och åkte för att hämta henne och inköpa en snygg blomma som Jensy Josa kunde njuta av. Dessvärre var inte damen hemma så vi fick åka och handla bullar och ta en fika hos mig istället. Det gick lika bra det, skönt med lite skitsnack speciellt med en vän man så sällan träffar. Kommer att sakna den vänskapen när den flyr till Uppsala men där vet jag att den (vänskapen) finns kvar även om det tar ÅR innan vi hörs igen.....

Idag är det söndag, jag vet inte riktigt vad som står på agendan men garanterat något som får hela familjen sönderstressad innan vi kommit iväg...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0