MogenFjortis

Jag börjar med söndagens äventyr då köket höll på att brinna ned...
Från början för alla som inte är uppdaterade?
Jag har pulat i köket för att få till någon slags provisorisk lösning som innebär kaffe intag och morgonmys. Min älskade sambo kommer hem från Romme resan och tar tag i operation koplla in el så att lampan kan lysa och kylenfungera till den obligatoriska mjölken i kaffet.
Medan han pillar kabel så letar jag fram ett grenuttag och pluggar i kyl/frys, spis och kaffebryggare, dock stoppar jag inte in kontakten till grenuttaget eftresom det inte är klart nånting.
Går ner och tråcklar på ytterkläder för en trivsam stund i vedboden, två skottkärror senare, varav en färdigkapad och klar, så är den sista vedpinnen uppeldad. Lovely, 2 kubik på två veckor det här blir billigt och bra.
Kommer in alldeles genom svettig och frustrerad över vedåtgången och blir tillsagd att släppa veden och sätta mig att äta.
-Nej tack jag vill nog bli klar först, blir mitt svar tursamt nog.
Kommer upp på övervåningen och möts av en giftig vit dimma som verkligen stinker. Mysan har rattat lite på spisen och pappan tryck in grenuttagskontakten i det färdigkopplade uttaget. Perfekt! Lite handdukar (mina fina)bebisboken och spislocken rycker på och glöder fint...

Gissa paniken?
-DET BRINNER, bara vrålar jag.
Ingen hör?!
Springer ner för trappen och vrålar det samma, då blev det fart på gubbarna som rusar upp för trappan med fem trappsteg i varje kliv.
Nu slutatde ju allt väl om man inte räknar med gift doften som ännu hägrar i mitt hem. Handdukarna boken och spislocken är numera kolbitar i en snöhög och spisen för evigt urkopplad men i övrigt är det lugnt.
Jaha hinner inte fixa någon matlåda till morgon dagen men tänker att en utflykt på lunchen har ingen dött av förr så det löser sig nog. Hela kvällen gick nämligen åt till att skura, och torka av allt för att få bort den värsta doften.

Upp kvart i fem på morgonen och försöka dölja alla miljarder finnar som ploppat upp i helgen (varför inte när allt annat känns så bra?)Kokar öite kaffe, myser med datorn innan dagsstressen sätter igång.
Kommer ner till stressad sambo som meddelar att nu är det riktigt illa med kopplingen på bilen (urtrampningslagret), den bara skriker, dessutom hade han fyllt olja eftersom givarn slagit ut. Väl framme vid dagis så börjar oljelampan skriklysa i bilen igen....
JIPPIE, tänkte jag högt för mig själv, när allt annat går fint kan väl lika gärna bilen rasa också. Ingen ved+ giftrökigthus+ trasig bil=BILLIGT!!!

Får en trevlig medarbetare på jobbet att hjälpa mig att kolla oljan som ser bra ut, servooljan däemot där var det snustorrt. Inget batteri i telefonen.Perfekt!
Lånar en lur och ringer sambo i upplösningstillstånd och känner att jag snart börjar grina på jobbet IGEN?!

Just det sedan var det ingen lunchproblemet också som plötsligt blev väldigt påtagligt. Kul jul.
Roine kommer ner iallafall och fyller olja men skrikljudet var av annan orsak så det problemet kvarstår. 9000-12000 går det lilla kalaset på.
-Vaddå lunch med mig det sa du ju inte, svarade min sambo på min mages hungerskrik.
Nej just det bara 3 ggr klart du inte uppfattade det, men men det är la bara att stå ut och ta ett glas vatten till...

Jaja det är bara att jobba på och försöka se lycklig ut.. (ja jag vet att det blev bitterblogg nu)
Hämta barnen vid fyra och hålla tummarna för att bilen håller.Vilket den turligt nog gör fast inte utan att skrika hysterisk vid varje växling.
Lucas skuttar ur bilen hos momror upp på en snödriva och åker igen och fastnar, samtidigt som han river upp benen på dom avklippta buskarna under snön....
Bara att börja klfsa mamma, som också fastnar och får två kilo snö i varje stövel. I LOVE LIFE....

Jaja jag slutar nu annars finns det risk att bitterheten smittar....

Jag hade för övrigt hängt mig om jag inte haft praktiken som är underbar!!!!