några bilder iaf
Mysans självporträtt från dagis.. Typ första gubben också
Lucas självporträtt
Myggbiten bebis, kolla in höger ankel!!!
Lördag
hela familjen har sovmorgon, utom jag, som vanligt... Sjukt att vara så in i bänken skittrött jämt men det är helt omöjligt att sova på morgonen iallafall.
Barnen hade sin sista inskolningsdag på nya dagiset i går, det hade gått jättebra för båda två. Jag lämnade lillfisen och inte ett gråt yttrades, kan det vara som jag länge misstänkt att pappan framkallar separationsångesten. Fick hon bestämma skulle dom två sitta ihop för alltid.
Tur att hon inte får bestämma.
Idag är det tänkt att vardagsrummet ska påbörjas, hoppas att vädret håller i sig så vi kan åka och hämta lite gipsskivor bara, det tar emot att börja det ska jag villigt erkänna men jag vet ju också hur evinnerligt skönt det är när resultatet börjar infinna sig... Tänk att kunna ha lite familjemys isoffan om kvällarna, en lyx som man bara känner av när möjligheten inte finns, eller finns gör den väl, vi kan ju sitta där nere om vi vill men jag måste erkänna att det inte känns så där super kul att hänga på nedervåningen....
Önskar att vardagen ska börja på allvar så man får lite rutin på livet igen, även om det innebär att sambo kommer jobba jämt. Men att ha en rutin på vardagen fungerar inte alls under semestern, det har det aldrig gjort. Livet våre perfekt om man kunde jobba halvtid för dom pengar man får för heltid, men det är ju en dröm som aldrig kommer bli uppfylld, så mycket är jag medveten om. Man kanske skulle skaffa sig en slav som arbetade åt en så pengarna trillade in utan att sambo var borta?!
Och när vi ändå håller på att drömma oss bort en städtant och en supernanny som kunde uppfostra mina barn!
Nähä, jag har ju egentligen inte tid att sitta här och filosofera och drömma mig bort, ska tömma kameran sedan börjar operation få ordning på mit kaotiska hem... Får se om energi till att bjuda på några bilder infinner sig till kvällen...
Pussen
Barnen hade sin sista inskolningsdag på nya dagiset i går, det hade gått jättebra för båda två. Jag lämnade lillfisen och inte ett gråt yttrades, kan det vara som jag länge misstänkt att pappan framkallar separationsångesten. Fick hon bestämma skulle dom två sitta ihop för alltid.
Tur att hon inte får bestämma.
Idag är det tänkt att vardagsrummet ska påbörjas, hoppas att vädret håller i sig så vi kan åka och hämta lite gipsskivor bara, det tar emot att börja det ska jag villigt erkänna men jag vet ju också hur evinnerligt skönt det är när resultatet börjar infinna sig... Tänk att kunna ha lite familjemys isoffan om kvällarna, en lyx som man bara känner av när möjligheten inte finns, eller finns gör den väl, vi kan ju sitta där nere om vi vill men jag måste erkänna att det inte känns så där super kul att hänga på nedervåningen....
Önskar att vardagen ska börja på allvar så man får lite rutin på livet igen, även om det innebär att sambo kommer jobba jämt. Men att ha en rutin på vardagen fungerar inte alls under semestern, det har det aldrig gjort. Livet våre perfekt om man kunde jobba halvtid för dom pengar man får för heltid, men det är ju en dröm som aldrig kommer bli uppfylld, så mycket är jag medveten om. Man kanske skulle skaffa sig en slav som arbetade åt en så pengarna trillade in utan att sambo var borta?!
Och när vi ändå håller på att drömma oss bort en städtant och en supernanny som kunde uppfostra mina barn!
Nähä, jag har ju egentligen inte tid att sitta här och filosofera och drömma mig bort, ska tömma kameran sedan börjar operation få ordning på mit kaotiska hem... Får se om energi till att bjuda på några bilder infinner sig till kvällen...
Pussen
Torsdag
Lucas skuttade upp ur sängen redan kl 7 och ville åka till dagis på en gång, dels för han har fått grön hårspray och dels för att han kommit överens med fröken om att visa och berätta om sin nyaste Ben 10 gubbe -Träskeld.
Jag fick lugna honom med lite Kung Fu Panda (så lugn man nu kan bli av det) och en frukostmacka utan kanter med skinka på, också utan kanter.... Hmmm ett tips till andra: Börja aldrig med bortskurna kanter! Lucas vill inte ens äta polarbröd med kanter även om mackan från början är kantfri!
Mysan var segare att få upp på morgonen men efter lite prat om klänningar så studsade hon också upp ur sängen. det gick finemang att äta lite yoghurt (note to my self: INHANDLA MER) hon som annars sitter i timmar och surar över en smörgåsbit...Men allt var inte frid och fröjd, Lucas envisades med att träna lite Kung Fu på sin syster och fick in en high-kick-flip spark, den nuddade iofs knappt men alla som känner min dotter vet att det räcker för att mistluren ska starta. Dessutom var det BARA pappa som skulle lämna henne idag. BARA pappa, ALDRIG mamma!
Ovanligt, nej inte särskilt, och det gör inget heller. Har accepterat att barnet sitter fast med sin far och att mamma för det mesta är ful och dum, även om jag bara råkar gå förbi. När pappa jobbar är jag ändå finast och vackrast och en prinsessa...
Eftersom vi kom iväg väl tidigt i morse så fick Mysan följa med och lämna storebror, spännande om man fick hålla i sin papput krampaktigt och ingen pratade med henne. Inte lika roligt att båda skulle lämna henne. Pappa fick gå först och sedan efter lite pip och kläng fick mamman också vinka genom fönstret.
Hon var så nöjd och glad över att få vara med och äta idag också så jag är övertygad om att dom sura minerna försvann när min ryggtavla försvann...
Jag och pappan återvände hemåt igen, dags att fixa och dona lite. Röja ur nästa rum samt allt det vardagliga, tvätta, diska, dammsuga, bädda, plocka....
Det spelar liksom ingen roll hur mycket man än fixar och donar mitt hem blir aldrig rent, ser inte ens lite städat ut när det är klart. Hmm? Undrar hur det kommer bli med en liten också? Återstår att se antar jag..
Puss och hej
Jag fick lugna honom med lite Kung Fu Panda (så lugn man nu kan bli av det) och en frukostmacka utan kanter med skinka på, också utan kanter.... Hmmm ett tips till andra: Börja aldrig med bortskurna kanter! Lucas vill inte ens äta polarbröd med kanter även om mackan från början är kantfri!
Mysan var segare att få upp på morgonen men efter lite prat om klänningar så studsade hon också upp ur sängen. det gick finemang att äta lite yoghurt (note to my self: INHANDLA MER) hon som annars sitter i timmar och surar över en smörgåsbit...Men allt var inte frid och fröjd, Lucas envisades med att träna lite Kung Fu på sin syster och fick in en high-kick-flip spark, den nuddade iofs knappt men alla som känner min dotter vet att det räcker för att mistluren ska starta. Dessutom var det BARA pappa som skulle lämna henne idag. BARA pappa, ALDRIG mamma!
Ovanligt, nej inte särskilt, och det gör inget heller. Har accepterat att barnet sitter fast med sin far och att mamma för det mesta är ful och dum, även om jag bara råkar gå förbi. När pappa jobbar är jag ändå finast och vackrast och en prinsessa...
Eftersom vi kom iväg väl tidigt i morse så fick Mysan följa med och lämna storebror, spännande om man fick hålla i sin papput krampaktigt och ingen pratade med henne. Inte lika roligt att båda skulle lämna henne. Pappa fick gå först och sedan efter lite pip och kläng fick mamman också vinka genom fönstret.
Hon var så nöjd och glad över att få vara med och äta idag också så jag är övertygad om att dom sura minerna försvann när min ryggtavla försvann...
Jag och pappan återvände hemåt igen, dags att fixa och dona lite. Röja ur nästa rum samt allt det vardagliga, tvätta, diska, dammsuga, bädda, plocka....
Det spelar liksom ingen roll hur mycket man än fixar och donar mitt hem blir aldrig rent, ser inte ens lite städat ut när det är klart. Hmm? Undrar hur det kommer bli med en liten också? Återstår att se antar jag..
Puss och hej
Surt sa räven
Tyckte i början av veckan att det var lite jobbigt att börja ställa klockan igen efter flera veckors slö/slapp stil men tydligen har jag en egen väckarklocka i kroppen för det är omöjligt att sova på morgonen. Tur att resten av familjen inte har samma problem iallafall...
Vi har kommit till dag 3 på inskolningen på de ny förskolorna och än så länge går det toppen. Var lite orolig att Mysan skulle få knäppjuck igår och vägra släppa sin pappa men det hade gått alldeles förträffligt. En gång hade hon frågat sin fröken vart pappa tagit vägen men nöjt sig med att han gått en promenad och drack lite kaffe.
Vilken vardagslyx förresten att få ha 1½ timmes ensam tid mitt på dagen med sin sambo! Bara att åka och strosa lite i affären utan att oroa sig för att barnen ska välta något eller få ett utbrott över något... Jättehärligt! Undrar vad man ska passa på att tillbringa tiden med idag när det dessutom är 3 timmar?
Igår när vi kom tillbaka så plockade vi upp Storbus först, hans förskola ligger 30 m innan Mysans och dom barnen var dessutom ute. Han Har funnit så bra redan, fast jag trodde inget annat. Han är väldigt social av sig och brukar hitta nya kompisar i varje park man stannar vid.
Han tyckte det var jättespännande att få följaa med till syrrans dagis och far runt som en virvelvind därinne för att kolla in alla skrubbar och vrår. Mysan var mest sur för hon ville äta mat med de andra barnen.
-Jag e så hunglig!!!!
Jojo det märkte man ju när vi kom hem, två kassler strimmlor och tre skedar potatismos (för damen kunde ABSOLUT inte ens smaka på riset).
Sedan flöt resten av dagen bara på. Städade lite, pappan besiktade bilen, Jag och Lucas tog en fika hos Jenny och bjöd på kokosbollar som barnen bakat, handlade lite sedan var det typ dax för kvällsmys och nattinatti.....
Så nu är det bara nio minuter kvar tills jag skulle ha gått upp, en kaffe till och sedan försöka pränta in i huvudet allt jag MÅSTE avklara innan dagen är slut. Fixa arbetsgivar intyg och boka en ultraljudstid!!!
Tack och hej
Vi har kommit till dag 3 på inskolningen på de ny förskolorna och än så länge går det toppen. Var lite orolig att Mysan skulle få knäppjuck igår och vägra släppa sin pappa men det hade gått alldeles förträffligt. En gång hade hon frågat sin fröken vart pappa tagit vägen men nöjt sig med att han gått en promenad och drack lite kaffe.
Vilken vardagslyx förresten att få ha 1½ timmes ensam tid mitt på dagen med sin sambo! Bara att åka och strosa lite i affären utan att oroa sig för att barnen ska välta något eller få ett utbrott över något... Jättehärligt! Undrar vad man ska passa på att tillbringa tiden med idag när det dessutom är 3 timmar?
Igår när vi kom tillbaka så plockade vi upp Storbus först, hans förskola ligger 30 m innan Mysans och dom barnen var dessutom ute. Han Har funnit så bra redan, fast jag trodde inget annat. Han är väldigt social av sig och brukar hitta nya kompisar i varje park man stannar vid.
Han tyckte det var jättespännande att få följaa med till syrrans dagis och far runt som en virvelvind därinne för att kolla in alla skrubbar och vrår. Mysan var mest sur för hon ville äta mat med de andra barnen.
-Jag e så hunglig!!!!
Jojo det märkte man ju när vi kom hem, två kassler strimmlor och tre skedar potatismos (för damen kunde ABSOLUT inte ens smaka på riset).
Sedan flöt resten av dagen bara på. Städade lite, pappan besiktade bilen, Jag och Lucas tog en fika hos Jenny och bjöd på kokosbollar som barnen bakat, handlade lite sedan var det typ dax för kvällsmys och nattinatti.....
Så nu är det bara nio minuter kvar tills jag skulle ha gått upp, en kaffe till och sedan försöka pränta in i huvudet allt jag MÅSTE avklara innan dagen är slut. Fixa arbetsgivar intyg och boka en ultraljudstid!!!
Tack och hej
En vanlig lördag
Veckorna springer iväg även om dagarna går fruktansvärt sakta.
Gårdagen var iallafall fullspäckad även om tröttheten gör sig påmind varje minut. Fisketur på förmiddagen resulterade i ett krokodilbett på mammans lår men avsaknaden av napp var överväldigande. Efter en timmes metande sa Lucas:
- Ne, nu skiter vi i det här och köper fisk på affären istället!
Vi gav upp allihopa, jag med ett bultande lår...
Hem igen för att gå en skogspromenad och kolla om det fanns någon svamp. Bättre lycka på den punkten även om mina ögon absolut inte ser någon svamp. Tur att pappan ocg Farfar var med. Kånkade nämligen hem en full korg och en halvfull ICA kasse med gula kantareller. Barnen var mest sugna på bullarna och saften och förstås att reta gallfeber på varandra. Dom letade troll och grodor istället för att bidra med några svampar.
Efter 1½ timme hade Mysan brytit foten och hade så ont att pappan fick bära henne. Foten läkte lagom tills vi kom hem så hon kunde springa omkring och retas med sin bror precis som vanligt.
Mormor blev avis på alla svamparna och skyndade sig hit för att pröva svamp lyckan. Lagade lite mat under tiden som dom reste hit så att alla var lagom tjockmätta innan nästa skogstur.
Mormor är dock lika duktig som jag på att plocka svamp, inga glasögon och lika mycket tålamod som Mysan. Tur att morfar gick med...
Lite svamp hittades iallafall sedan fick dom fylla på påsen med det som vi hittat tidigare, så morfar också fick en kantarellomelett till kvällsmat.
Sedan vill jag lova att resten av dagen gick i slow motion. Riktigt jäkla astrött kallas det, undrar vart all energi tagit vägen egentligen, trodde att tröttheten skulle ge sig efter dom första 13 veckorna? Jaja bara att lida och hoppas att den kommer tillbaka efter förlossningen....
Idag blir det till att bygga lite på lekstugan, vore ju kul att ha den klar till vintern!!!!
Ska fota lite och försöka lägga ut nån bild senare, men vi vet ju hur det brukar sluta....
Tack och hej leverpastej!
Gårdagen var iallafall fullspäckad även om tröttheten gör sig påmind varje minut. Fisketur på förmiddagen resulterade i ett krokodilbett på mammans lår men avsaknaden av napp var överväldigande. Efter en timmes metande sa Lucas:
- Ne, nu skiter vi i det här och köper fisk på affären istället!
Vi gav upp allihopa, jag med ett bultande lår...
Hem igen för att gå en skogspromenad och kolla om det fanns någon svamp. Bättre lycka på den punkten även om mina ögon absolut inte ser någon svamp. Tur att pappan ocg Farfar var med. Kånkade nämligen hem en full korg och en halvfull ICA kasse med gula kantareller. Barnen var mest sugna på bullarna och saften och förstås att reta gallfeber på varandra. Dom letade troll och grodor istället för att bidra med några svampar.
Efter 1½ timme hade Mysan brytit foten och hade så ont att pappan fick bära henne. Foten läkte lagom tills vi kom hem så hon kunde springa omkring och retas med sin bror precis som vanligt.
Mormor blev avis på alla svamparna och skyndade sig hit för att pröva svamp lyckan. Lagade lite mat under tiden som dom reste hit så att alla var lagom tjockmätta innan nästa skogstur.
Mormor är dock lika duktig som jag på att plocka svamp, inga glasögon och lika mycket tålamod som Mysan. Tur att morfar gick med...
Lite svamp hittades iallafall sedan fick dom fylla på påsen med det som vi hittat tidigare, så morfar också fick en kantarellomelett till kvällsmat.
Sedan vill jag lova att resten av dagen gick i slow motion. Riktigt jäkla astrött kallas det, undrar vart all energi tagit vägen egentligen, trodde att tröttheten skulle ge sig efter dom första 13 veckorna? Jaja bara att lida och hoppas att den kommer tillbaka efter förlossningen....
Idag blir det till att bygga lite på lekstugan, vore ju kul att ha den klar till vintern!!!!
Ska fota lite och försöka lägga ut nån bild senare, men vi vet ju hur det brukar sluta....
Tack och hej leverpastej!
Jaha nu igen då
Så var man ute på den hårda arbetsmarknaden igen då, även om jag inte tänker stressa ihjäl mig för det. Tycker jag förtjänar lite lugn och ro nu så kanske den här jävla tröttheten lägger sig snart.
Var hos barnmorskan idag,inskrivningsdags om än lite sent. Lucas fick följa med även om han var mest intresserad av leksakerna. Han tyckte det var hemskt att mamma fick så många sprutor (försök till att ta lite blod, men det gick ju inte) och att det var skitäckligt att jag kissade i en mugg. Sedan ritade han dinosaurier till BM medan vi lyssnade på bebisens hjärtljud.
Efter 1½ timmes gaggande var han bra trött och ville ut till bilen där kinderägget väntade. På vägen ut så hade vi en konversation:
Jag: -Hörde du det där ljudet från magen?
Lucas: -Ja, vaddå då?
-Vet du var det var som lät?
- Ja det var väl en bebis kanske?
- Ja, precis, det har du rätt i.
- VA? Ska vi få en bebis till???
- Ja vi tänkte det.
- Jaha, hoppas det blir en bror eller en tjej....
När vi kom hem sedan berättade han för pappa och Mysan att det fanns en bebis i min mage och att jag fått sprutor hundra gånger och kissat i en mugg...
Så var det med det, inga krusiduller eller hysteriska utfall över att dela mamma och pappa med en till. Än så länge ska jag kanske tillägga...
Hoppas,hoppas nu bara att den lill* kan trivas där inne i 24 veckor till bara....
Var hos barnmorskan idag,inskrivningsdags om än lite sent. Lucas fick följa med även om han var mest intresserad av leksakerna. Han tyckte det var hemskt att mamma fick så många sprutor (försök till att ta lite blod, men det gick ju inte) och att det var skitäckligt att jag kissade i en mugg. Sedan ritade han dinosaurier till BM medan vi lyssnade på bebisens hjärtljud.
Efter 1½ timmes gaggande var han bra trött och ville ut till bilen där kinderägget väntade. På vägen ut så hade vi en konversation:
Jag: -Hörde du det där ljudet från magen?
Lucas: -Ja, vaddå då?
-Vet du var det var som lät?
- Ja det var väl en bebis kanske?
- Ja, precis, det har du rätt i.
- VA? Ska vi få en bebis till???
- Ja vi tänkte det.
- Jaha, hoppas det blir en bror eller en tjej....
När vi kom hem sedan berättade han för pappa och Mysan att det fanns en bebis i min mage och att jag fått sprutor hundra gånger och kissat i en mugg...
Så var det med det, inga krusiduller eller hysteriska utfall över att dela mamma och pappa med en till. Än så länge ska jag kanske tillägga...
Hoppas,hoppas nu bara att den lill* kan trivas där inne i 24 veckor till bara....
