Jag förstår inte

Nej just det jag fattar inte riktigt vart ifrån denna inre oro kommer ifrån?
Undrar om jag alltid varit en sådan här nervös människa men aldrig lagt märke till det förr eller om det kommit på senare dagar.
Fan det är verkligen skitajobbigt. Allt jag säger känns dumt och så måste jag gå igenom hela scenariot i huvudet sedan för att analysera , vad jag sa och hur jag sa det samt hur det kan ha uppfattats och tolkats av den som råkade lyssna. Och eftersom jag är en obotlig ordbajsare så blir det fruktansvärt mycket analyserande. Jag känner att skolans examensdag närmar sig med stormsteg och jag kan omöjligtvis göra något för att förhindra detta. SNÄLLA den som bestämmer över mitt tragiska öde, ge mig ett jobb iallafall så jag slipper den ångesten iallfall. Jag är ganska bra om jag bara får testa ett par gånger. Jag överkommer hinder dagligen jue. Eller har jag blitt övermodig? Jag vill ju bara att någon ska tycka att jag är bra på något iallafall!!!!

Hoppas på att bilen blir lagad och att den håller ihop ett tag till, lovar att sluta trycka på kopplingen så ofta!!! Hoppas att min hjärnspärr släpper så jag kan ta tag i saker jag så länge skjutit upp. Hoppas att godis råttan i mig blir sjuk och dör så jag kan bli smal igen. Hoppas att solen strålar på så man kan få lite färg på allt det blekfeta.
Nä nu får det räcka med HOPPAS för annars blir jag bara så ledsen när ALLT går åt pipsvängen...


PUSS och hej leverpastej

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0