SVIIIID

Åhhh det är preecis vad det gör. Svider som eld på min stackars kropp, ja eller egentligen är det ju bara lite på ena sidan av fläsket men ändå.

Var ju i Stockholm på Strandkliniken igår för ärr korrigering. Själva ingreppet tog 6 minuter och det var ju tur det för det där med lokalbedövning är bara bluff och båg. Hade inte ont alls igår däremot vart jag sjukt trött när spänningarna släppte.
Jag sa lite i förbifarten att, - Det känns inte just nu men det börjar väl jävlas lagom till man kryper ner i sängen! Gissa vem som hade rätt?
Precis när jag äntligen fick krypa ner i den sköna lockande sängen så började det att svida och kännas jobbigt, och så har man fått dras med det hela natten. Nu vet ju jag att det inte dröjer så många dagar innan det släpper och redan i morgon eftermiddag får jag ta bort jätte bindan som dom tejpat upp på sidan så att man kan se resultatet och hur stort såret egentligen är. Det kanske bara är pittelitet och då blir det ju pinsamt att ha gnällt som om dom skurit upp halva mig igen.
Det konstigaste är att jag inte alls kan minnas den här svidande känslan, men det måste ju ha varit så här för lite drygt ett år sedan när jag gick igenom den stora bukplastiken? Mitt ärr är ju inte att leka med direkt, det går från baksidan av höften på ena sidan till lika långt på andra sidan. Jag ska fota sedan när bandaget är borta så får ni se om jag hade gnällrätt eller inte, jag ska försöka hålla truten till dess, även om det är mitt främsta kännetecken (att gnälla dvs).


I övrigt har helgen sett ut som vanligt. Taket är penselmålat, 1½ vägg gipsad och spacklad, mer än så hanns det inte med eftersom herrn i huset hade ledigt fredag och lördag (fest/bakis) och jag inte är så värstans bra på att skruva gipsväggar. Robban, Nanna och Amelia kom ut på söndagen och ungefär samtidigt som dom anlände kom även Syster och Mattajas. Snacka om fullt hus. Vad skönt det ska bli när vårat är klart därute så man kan sprida ut sig lite. Men det var trevligt med sällskap iallafall. Robban och familjen stannade över natten dom också så vi hann ju med att umgås en liten stund innan vi skulle upp till Huvudstaden.

Farfar hade fått ta hand om alla tre barn en stund under måndagen men det hade gått bra det med. Var lite orolig efter som båda mina barn har varit i krig med varandra hela helgen. Nu var ju dessutom lilla Amelia med som extra trigger men som sagt det hade gått bra ändå. Skönt.

Nu har Mysan vaknat och vill se lilla björnen som säger WHÖÖÖÖ, (jag gissar på björnbröder) så jag får fortsätta en annan dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0