MogenFjortis

Ingaen jag känner skulle göra det om dom upplevt samma som moi.

Vi kan väl börja från Lördag, årets kanske mest romantiska helg!!! Vi steg upp, åt frukost, barnen lagom busiga, åkte till tropicarium, Lucas surade lite på vägen dit och frågade 345 ggr om vi var framme, men det är lugnt, han e bara liten så det kan man ta. Inne på trpoicarium= Världens sötaste, raraste barn. Dom var så glada och mysiga och gillade verkligen alla djur och så.... Framme vid hajarna var det nått litet barn (som hade smarta föräldrar), som fick lite stärkande fika, bulle och yoghurt. Ungefär där började jag bli lite svettig när barnen, båda två, började tjata. Det var ändå ett okej tjat, inga höga ljudnivåer men dock ett tjat... Vi påbörjade ett varv till, men suget efter fika var tydligen större än intresset för apor och krokodiler, så vi började masa oss ut. Barnen fick en varsin glass som dom tryckte isig på vagen till bilen, Mysan slocknade efter 5 minuters resa hem och Lucas började om sin "e vi framme snart", som för övrigt blev satt på repeat hela vägen hem.

Väl hemma var det dags att äta lite lunch, två trötta barn och två trötta föräldrar= Jävligt dålig kombo.

Nånstan under matintag börjades det att petas på varandra, snart spårade hela äventyret ur och det spelade inte längre någon roll vad jag och herrn i huset försökte få igenom till våra barn, Dom var instängda i sin egna bubbla som bara var fylld av hysteriskt skrikande och bråkande.

-Mysan bits!
-Såssa såss!
-Mysan sparkar mig!
-Såssa påttta Miii!

HELA DAGEN,,,,, PRECIS HELA DAGEN!!!!

Jag grät och kände mig värdelösast i hela världen, Roine var arg och trött och tyckte att inget spelade nån roll. KUL jävla dag.. HAPPY VALENTINE för övrigt,,, Bitter?? jag??? nej då inte alls.

På kvällen, när jag hade spenderat en stund med Mysan hos mamma för att skilja barnen åt, så tänkte vi åka till City Gross för att inhandla resten av skrållan filmerna (börjar bli lite tjatigt med samma hela tiden). Det var ett dåligt beslut, Mysan var iochförsig tyst men hon kunde inte låta bli att fingra på allt, Men den andra gaphalsen... Jag vet nte vart jag ska börja, eller för den delen sluta... Hua jag säger bara INTE två barn, ALDRIG två barn. Om du missat den här varningen och ändå har två barn så hoppas jag för allt i världen att dom inte är som mina. Jag vet snart inte vart jag ska ta vägen.

Igår när barnen vaknade så började samma visa om igen Gap och skrik och bråk, Sara och Mattias kom hit i andra ärenden och erbjöd sig att ta med lillfisen hem till Mamma ett par timmar...

Sen var det lugn och ro resten av dagen... Lucas var den lilla söta killen som jag vet bor därinne under allt skrik och när mysan hämtades var hon inte alls en surbigga utan lekte snällt med sin bror hos Mormor.
När vi kom hem var barnen också helt underbara och somnade jätte snabbt....

Varför kan dom inte alltid vara så här goa och snälla? Om nästa helg blir som den här då hoppar jag från balkongen med huvudet först, och det är ett löfte,,,,,,