Tisdag
En heltvanlig morgon men ändå så annorlunda.
Sara ringde igår när jag precis hämtat barnen, hon ville ha skjuts till stan för att hämta sin sändare till blixten. Jag satt ju ändå i bilen så det var bara att ställa upp. Så klart somnade Lucas i bilen (konstigt efter 9 timmar fullt ös på dagis). Jag suckade lite uppgivet att,
-Kul att släpa upp matkassar, en bajsig tjej och en toktrött kille.
-Men, svarade Sara, han kanske kan stanna hos mig inatt, jag ska ändå vara hemma och plugga, jag kan ju lämna honom lite senare på dagis.
Vilken toppen syrra man har!!!
Gissa vem som återigen blev fly förbannad och gallskrek,
-Min tur moster Sara jue, hela vägen hem.
Jag sa att vi skulle mysa lite hemma, titta på en film tillsammans och baka lite.
När vi sedan kom hem så, skulle disken diskas och matvaror plockas upp och en del förberedas till middagen. Mysan trampade runt tårna på mig och ville baka såklart.
- Snälla Mysan kan du vänta lite mamma vill bara fixa lite först.
- Först mat sen mussin?!, svarar mitt kloka barn med stora ögon.
- Ja precis, vill du hjälpa med maten också?
Dum fråga, klart hon ville och vilken assistent sen. Super duktig på att langa potatisar och morötter.
Sedan bakade vi sockerkaka, det var hon också jätteduktig på, att hälla i och blanda smet var hennes jobb, mamma fick knappt mäta upp ingredienserna.
Fast jag tror det roligaste var att slicka bort kladdet från fingrarna.
-MMMMM gott!
In i ugnen med kakan och börja med stuvningen till morötterna och steka prinskorven. Maten var lagom klar tills pappan hade duschat klart. Mysan dukade och ropade till sin pappa att komma till matbordet.
Det var tyvärr alldeles för länge sedan vi åt hemlagat i samlad tropp, antingen har jag eller pappan redan ätit eller så vägrar barnen att sitta vid bordet.
Efter maten var sockerkakan klar, mumsigt värre även om jag tog en chansning och förtärde något med ägg i. Den här gången gick det tydligen bra dock. Mysan kom efter en stund ut från sitt rum med stora ledsna ögon och sa.
- Dom tagit min kaka!
Vi är ju inte dumma, helt ensam på rummet, undrar vem som ätit upp kakan?, men vi frågade såklart ändå vem som ätit upp kakan. Hon svarade med stora tårögda ögon och med gråten i halsen,
-Lucas tagit min kaka, han ätit upp den!
Nähä du svarade jag, Lucas är ju inte ens hemma, då spricker ansiktet upp på barnet som springer in på sitt rum och gömmer sig. När hon gläntar på dörren säger jag att hon får ta en bit till om kakan tagit slut.
Jätte glad kommer hon ut från rummet och lunkar efter pappan som hämtar en till bit.
Det visar sig att ingen ätit upp den första biten, inte ens damen själv! Undrar var dom får allt ifrån dom små liven? Sedan ställde hon in sina sockerkaks bitar i sin ugn för att värma dom lite...
Knasigt långt inlägg för en sockerkakshistoria, fast den var knasigt god också, kladdig innuti och krispig utanpå. Mums...
Nehe om man skulle rappa på lite då, har ju fått blogg förbud från mina kranskolelärare så här på morgonkvisten. Råkade släntra in 3 minuter för sent i går morse.....
Men är man blogg och facebooktönt så är man, det är som vilket beroende som helst, kroppen far illa om man bryter sina rutiner....
Puss och hej!!
Sara ringde igår när jag precis hämtat barnen, hon ville ha skjuts till stan för att hämta sin sändare till blixten. Jag satt ju ändå i bilen så det var bara att ställa upp. Så klart somnade Lucas i bilen (konstigt efter 9 timmar fullt ös på dagis). Jag suckade lite uppgivet att,
-Kul att släpa upp matkassar, en bajsig tjej och en toktrött kille.
-Men, svarade Sara, han kanske kan stanna hos mig inatt, jag ska ändå vara hemma och plugga, jag kan ju lämna honom lite senare på dagis.
Vilken toppen syrra man har!!!
Gissa vem som återigen blev fly förbannad och gallskrek,
-Min tur moster Sara jue, hela vägen hem.
Jag sa att vi skulle mysa lite hemma, titta på en film tillsammans och baka lite.
När vi sedan kom hem så, skulle disken diskas och matvaror plockas upp och en del förberedas till middagen. Mysan trampade runt tårna på mig och ville baka såklart.
- Snälla Mysan kan du vänta lite mamma vill bara fixa lite först.
- Först mat sen mussin?!, svarar mitt kloka barn med stora ögon.
- Ja precis, vill du hjälpa med maten också?
Dum fråga, klart hon ville och vilken assistent sen. Super duktig på att langa potatisar och morötter.
Sedan bakade vi sockerkaka, det var hon också jätteduktig på, att hälla i och blanda smet var hennes jobb, mamma fick knappt mäta upp ingredienserna.
Fast jag tror det roligaste var att slicka bort kladdet från fingrarna.
-MMMMM gott!
In i ugnen med kakan och börja med stuvningen till morötterna och steka prinskorven. Maten var lagom klar tills pappan hade duschat klart. Mysan dukade och ropade till sin pappa att komma till matbordet.
Det var tyvärr alldeles för länge sedan vi åt hemlagat i samlad tropp, antingen har jag eller pappan redan ätit eller så vägrar barnen att sitta vid bordet.
Efter maten var sockerkakan klar, mumsigt värre även om jag tog en chansning och förtärde något med ägg i. Den här gången gick det tydligen bra dock. Mysan kom efter en stund ut från sitt rum med stora ledsna ögon och sa.
- Dom tagit min kaka!
Vi är ju inte dumma, helt ensam på rummet, undrar vem som ätit upp kakan?, men vi frågade såklart ändå vem som ätit upp kakan. Hon svarade med stora tårögda ögon och med gråten i halsen,
-Lucas tagit min kaka, han ätit upp den!
Nähä du svarade jag, Lucas är ju inte ens hemma, då spricker ansiktet upp på barnet som springer in på sitt rum och gömmer sig. När hon gläntar på dörren säger jag att hon får ta en bit till om kakan tagit slut.
Jätte glad kommer hon ut från rummet och lunkar efter pappan som hämtar en till bit.
Det visar sig att ingen ätit upp den första biten, inte ens damen själv! Undrar var dom får allt ifrån dom små liven? Sedan ställde hon in sina sockerkaks bitar i sin ugn för att värma dom lite...
Knasigt långt inlägg för en sockerkakshistoria, fast den var knasigt god också, kladdig innuti och krispig utanpå. Mums...
Nehe om man skulle rappa på lite då, har ju fått blogg förbud från mina kranskolelärare så här på morgonkvisten. Råkade släntra in 3 minuter för sent i går morse.....
Men är man blogg och facebooktönt så är man, det är som vilket beroende som helst, kroppen far illa om man bryter sina rutiner....
Puss och hej!!
Kommentarer
Trackback
