Stavningsproblem???
Kul att man är så hyper att det där med stavningen visst kom i andra hand i förra inlägget,,, Jajja jag får skylla på att man är slut som människa...
Idag har det gått bättre än igår, inta så fasligt många utbrott, om man inte ska räkna med elakheterna till stackars morfar efter lunchen.
Annars har det gått rätt bra att hejda utbrotten idag. Hoppas att min nya taktik ska fungera för alla parter. För som jag nämnde tidigare så vill man ju vara en trygghet för sina barn inte en labil psyktant som lackar fett på allt. Om jag kan få ordning och fason på mitt egna barsnsliga beteende kanske lilla herrn i huset också blir en gladare människa.
Det är svårt att bita ihop när ungarna retar gallfeber på varandra och beter sig som två skogstoliga dårar, men va fasiken man får väl bli vuxen helt enkelt. Dom har ju faktiskt inte valt att få mig som mamma heller. Jag har ju faktiskt alltid ansett att Mamma och Pappa rollen får man göra sig förtjänt av, kanske är dax att börja jobba på det.
Att älska sina barn är inte svårt när dom är söta och rara, men sedan då, när dom blir arga eller obstinata så behövs ju ett ton extra kärlek för att dom ska veta vart tryggheten finns.
Vilken oerhörd svår balansgång det är mellan att vara kärleksfull och att förvandla barnen till ouppfostrade gnällspikar. Jag vill ha lugna trygga tacksamma gullungar (vilket jag också har i ljusa stunder).
Åhh mycket fram och tillbaka som vanligt. Nu ska jag fortsätta titta på Saltkråkan. Barnen sover som små änglar och har varit hur goa som helst hela eftermiddagen.....
Idag har det gått bättre än igår, inta så fasligt många utbrott, om man inte ska räkna med elakheterna till stackars morfar efter lunchen.
Annars har det gått rätt bra att hejda utbrotten idag. Hoppas att min nya taktik ska fungera för alla parter. För som jag nämnde tidigare så vill man ju vara en trygghet för sina barn inte en labil psyktant som lackar fett på allt. Om jag kan få ordning och fason på mitt egna barsnsliga beteende kanske lilla herrn i huset också blir en gladare människa.
Det är svårt att bita ihop när ungarna retar gallfeber på varandra och beter sig som två skogstoliga dårar, men va fasiken man får väl bli vuxen helt enkelt. Dom har ju faktiskt inte valt att få mig som mamma heller. Jag har ju faktiskt alltid ansett att Mamma och Pappa rollen får man göra sig förtjänt av, kanske är dax att börja jobba på det.
Att älska sina barn är inte svårt när dom är söta och rara, men sedan då, när dom blir arga eller obstinata så behövs ju ett ton extra kärlek för att dom ska veta vart tryggheten finns.
Vilken oerhörd svår balansgång det är mellan att vara kärleksfull och att förvandla barnen till ouppfostrade gnällspikar. Jag vill ha lugna trygga tacksamma gullungar (vilket jag också har i ljusa stunder).
Åhh mycket fram och tillbaka som vanligt. Nu ska jag fortsätta titta på Saltkråkan. Barnen sover som små änglar och har varit hur goa som helst hela eftermiddagen.....
Kommentarer
Trackback
