Hmmm

Om man är normalt funtat så älskar man sina barn. Det är ju en självklarhet att man som föräldrar älskar sina barn mer än något annat. Eller?

Måste man då deklarera i varje blogg inlägg man skriver att så är fallet? Känner att jag blr lite trött på människor som måste hävda sig hela tiden. Eller det kanske e precis det jag gör själv nu.

Det här med barn är fasiken det svåraste jag gett mig in på. Fattar inte att livet kan vara rosenrött och gulligt på rosa och blå moln för alla andra (ja för det är så det låter). Är det bara mina barn som skriker och gapar och beter sig illa?
Klart att dom också är snälla goa och underbara men det är väl avbrotten i lugnet som utmärker sig?

Jag ser ingen mening i att berätta om allt som är gosigt och pluttigt för det måste man ju uppleva själv för att veta hur härligt det är.
När jag skriver är det för att få utlopp för allt som finns inuti mig. Allt jobbigt som måste ut innan man spricker. Kan det vara därför som allt låter som hemskt neggo hela tiden?

Men men det skulle inte vara ett försvars tal för inget påhopp har infunnit sig, det var mest en stilla undran om det är fel på mig eller fel på alla andra?

Jag skriver iofs min blogg för min skull och lägger ut bilder mest för alla andras skull. Andra bloggar som jag läst idag skrevs för alla andras skull och då måste tydligen livet vara gulligt och pluttigt och problemfritt.....

Hu nu lät jag bitter det är jag medveten om......

Ska kanske prova på att tapetsera för första gången i mitt liv istället????

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0